Folkmusik
Jag ska här försöka göra en översiktlig beskrivning av det folkliga musiklivet och därmed danslivet i Sverige under de senaste 300 åren med tonvikt på 1800-talet. Jag ska även försöka beskriva hur vissa tekniska och politiska skeenden i samhället i övrigt spelat roll för hur musiklivet förändrats.
För att göra en del saker lättare att förstå går vi bakåt i tiden med nedslag vart 40:de år. Vi börjar därmed med en kort beskrivning av musiklivet idag:
Det som skiljer musiklivet idag från det från tidigare epoker är främst lätt-tillgängligheten. Den beror på att många människor har tillgång till internet där vi kan välja och vraka ur ett globalt utbud. Därför är också antalet musikstilar större än någonsin. Musik kan idag förflyttas med ljusets hastighet. Vi har även tillgång till apparater som gör att vi kan lyssna på i stort sett vilken musik vi önskar, var vi än befinner oss och detta utan att störa varandra. Så har det inte varit särskilt länge och det påverkar hur vi ser på – och konsumerar - musik. Dansar gör vi i mindre utsträckning än tidigare!
Vi går raskt vidare tillbaka i tiden och gör ett nedslag 40 år tillbaks och landar då på: 1970-talet: Då lyssnade vi på musik via radio och på (vinyl-)skivor vi köpte. Vi hade stereoanläggningar i våra hem och vi ägnade en hel del tid åt att lyssna på våra egna och lånade skivor – ofta tillsammans med våra vänner. Vi spisade plattor. Musikstilarna som lyssnades på var fram för allt pop och rock – stilar som vid det laget hade några år på nacken. Dansade gjorde man på diskotek till vinylskivor men också på dansställen till levande musik.
Nästa nedslag gör vi ytterligare 40 år tillbaks d v s på 1930-talet: Då var tillgången till grammofon- och radioteknik mycket begränsad samtidigt som ljudkvaliteten som den tidens teknik kunde prestera var mycket sämre än idag. Det vi idag kallar livemusik hade därför en betydlig viktigare roll. Musikstilarna rörde sig mycket långsammare över jordklotet än nuförtiden eftersom de tekniska möjligheterna var sämre. Den amerikanska musiken främst Jazzen hade emellertid nått oss på så sätt att ett antal musiker hade tagit den till sig och kunde härma den. Detta var inte populärt bland dem som hade nationalistiska preferenser. Motkraften mot detta blev den s k gammaldansen som (felaktigt) ansågs vara “ursvensk”. Namnet syftade på att det var så man dansade förr – de gamla danserna Så väldigt gamla var de dock inte – vi återkommer till detta.
Ytterligare 40 år tillbaks i tiden hamnar vi på 1890-talet: Då fanns praktiskt taget ingen möjlighet att spela in musik eller att överföra ljud elektroniskt. Detta gjorde att man var hänvisad till att avnjuta musiken direkt – eller som vi säger idag live (därför finns det inte heller någon dokumentation i form av inspelningar från denna tid och bakåt i tiden )
Musikstilarna som dominerade kom söderifrån, närmare bestämt från tysktalande områden – bl a Wien. Musiken var dansmusik såsom vals, polka och schottis. Detta kom senare att kallas gammaldans, se ovan. Dragspel hade nu kommit till bred användning. Denna tyska musik nådde sydvästra Sverige först vilket gjorde att det vid denna tid fanns mer kvar längre norrut av musik som var populär tidigare under 1800-talet.
På 1850-talet hade påverkan söderifrån ännu inte slagit till med full kraft någonstans i landet. Utan det var polska som dominerade dansen och därmed spelmännens repertoarer. Polskan – musiken som ursprungligen kom från Polen - hade i olika former dominerat danslivet bland allmogen under över 200 år och en bred flora av varianter hade utvecklats i Norden. Det var vid denna tiden som det vi kallar spelmansmusiken blommade som mest. Under ett antal tidigare år hade fiolen gjort sitt segertåg. Man köpte fioler, men en hel del hemmabyggen såg också dagens ljus.
Många av spelmännen var inte notkunniga utan man lärde sig ”direkt” av andra som hade ”snappat upp” någon låt – på samma sätt som fortfarande sker i folkmusikkretsar. Detta påverkade låtarna på så sätt att var och en som på detta sätt lärt sig melodier var fri att modifiera dem efter eget gottfinnande. Om det var så att man inte lyckades memorera hela låten hittade man på något som passade in. Detta gjorde att en enormt rik flora av varianter uppstod.
Musik spridd på detta sätt får en annan karaktär än musik som sprids med hjälp av noter. Detta beror bl a på att den som spelar får möjlighet att betona de olika tonera på ett friare sätt. Om två toner i ett notblad skrivs som lika långa spelas dom också lika långa av en notkunnig musiker. Den som spelar “fritt ur minnet” är mera benägen att betona de olika tonerna på ett sätt som han hörde dem spelas – kvaliteerer som inte alltid går att återge med noter. Detta upplever många som en viktig del av tjusningen med folkmusiken.
På 1810-talet och tidigare var musik mer av en bristvara. En orsak till detta är att resurserna i samhället i stort var mindre och därmed mängden instrument. ( vi är nu nere på tiden före den stora industrialiseringen) En annan orsak att många av de få musiker som fanns var professionella och verkade mest i de “högre” samhällsskikten. De hade utbildning och tog betalt för sina tjänster. Detta kan ses som att det vid denna tiden fanns kvar rester av skråväsendet från tidigare epoker.*) En stor andeldel av dessa, men ändå få personer, var notkunniga och har lämnat efter sig s k notböcker vilket ger oss en insikt i musiklivet från denna och andra tidsepoker.
I detta sammanhang bör påpekas att många klockare– kyrkomusiker – gjorde vid denna tid stora insatser genom att lära ut grunderna i att – som det hette - traktera instrument – och även notläsning.
Nästa nedslag skulle bli 1770-talet – C M Bellman's tid. Vi är nu så långt tillbaks i tiden att vi inte vet så mycket om vad som hände i det folkliga musiklivet t ex mellan 1770 och 1810. Så att vi lämnar detta med nedslag vart 40:e år.
Från denna tid och bakåt var skiljelinjen mellan konstmusik och folkmusik inte så tydlig som senare. Instrumentalmusik var helt enkelt något som de lägre samhällskikten hade mycket liten tillgång till. (Det fanns dock ett antal instrument som man tillverkade själva t ex kohorn och enkla flöjter och en uppsättning låtar som hörde till dessa instrument – t ex vall-låtar.)
Troligen är det så att en annan variant av polskemusik var populär under slutet av 1700-talet. Nämligen Menuetten som anses ha kommit till oss från Polen via Tyskland i en ”våg” under 1700-talet.
Den första vågen av Polsk musik kom till oss på Gustav Vasa's tid i slutet av 1500-talet. Det anses att under denna första tid kom större delen av den polska musiken som nådde Sverige, Norge och Finland via Stockholm och Gustav Vasa’s hov.
Denna första våg av influenser från Polen har alltså vandrat runt och utvecklats fritt i Norden till en enormt rik flora av varianter under de mer än 400 år den har levt sitt liv i främst Sverige och Norge. Från notböcker med mera vet man att den polska musiken även dominerade länge i Danmark och förekom också Tyskland m fl länder.
En influensvåg som inte kommit med i denna beskrivning är den Västerifrån – från Brittiska öarna. T ex spelades och dansades – främst på 1800-talet – s k Engelskor utefter våra kuster ( låtarna kom för det mesta så att säga sjövägen). I Danmark var det för övrigt dessa influenser som tidigare än i Sverige gjorde polskorna omoderna. I västra Norge har det under långa tider skett utbyte med Brittiska öarna vilket märks på folkmusiken där.
En annan influensvåg är den från Frankrike på främst 1700-talet. Den kom till de ”högre” samhällsklasserna som bl a kadriljer. De nådde i förenklad form även ut till ”allmogen” på 1800-talet. Vi kan konstatera att alla de tidiga influensvågor som nådde oss fram till och med 1700-talet har först nått vårt land via de högre samhällsklassera för att ”spilla över” till och modifieras av allmogespelmän.
Det vore fel att inte kommentera konstmusikens roll i detta sammanhang. Med konsmusik menas i allmänhet den musik som spelades och komponerades i hov- och högreståndsmiljöer i tysktalande områden i Europa i huvudsak under 1700, 1800 och 1900-talen. Den utövades av proffesionella och notkunniga musiker och “konsumerades” mest i de “högre” sammhällsskiten. Men i viss omfattning nådde den ändå allmogen på olika sätt och fungerade då tack vare sitt avancemang mm som stilbildare. Givetvis blev människor som på sin höjd hade hört en nyckelharpa väldigt imponerade om de någon gång fick höra t ex en stråkkvartett. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att spelmän på t ex 1800-talet inte var lika stolta för sin egen musik i så hög grad som dagens folkmusiker är – de senare vet att deras musik har särdrag som deras publik uppskattar.
Slutligen några ord i den “heta” frågan om det finns något vi kan kalla ursprunglig svensk folkmusik.
Det finns med all sannolikhet ingen musik som bara framförts i Sverige “sedan urminnes tider”. Musiken som spelats i Sverige har liksom den i alla andra länder påverkats av influenser utifrån. Varifrån influenserna har kommit har varierat beroende på var musiklivet har utvecklats mest för tillfället. Se ovan om influenser från Polen mm. Vidare har t ex har den Svenska folkmusiken med all sannolikhet i vissa perioder haft stor inverkan på den Norska.
För att förstå detta rätt måste man dock inse att samtidigt som musik sprids och utvecklas så förändras den i små steg och blandas med annan musik som utövarna möter. Musiker ägnar sig inte bara åt att härma, ibland modifierar de musik efter egen tycke och smak. Så har givevis också skett i Sverige vilket gör att det finns musik som uppstått i Sverige t ex C M Bellmans musik, Hambo eller Dansbandsmusiken.
Det är bara det att dessa musikstilar hade inte kommit till utan influenser utifrån.
*) . Först år 1846 kom det en lag som möjliggjorde för vem som helst att ta betalt för musik – skråväsendets avskaffande. Efterlevnaden av denna verkar dock ha varierat.
® Sten Löfving
