Folkdräkter är en äldre beteckning på allmogekläder. De nyare dräkter vi syr och bär idag kallas numera allmänt för bygdedräkter. Folkdräkter finns som regel idag enbart på museerna.
På 1870-talet var det mesta av folkdräkterna borta. En spillra var kvar och den rådde inget nytt mode på. Man frös utvecklingen av folkdräktsmodet i sitt skick vid denna tid. Det är mycket den generation som idag präglar bygdedräkterna.
Under nationalromantikens tid, de sista decennierna på 1800-talet, återupptogs folkdräkten som ett fint plagg i samhällets övre kretsar där man då idkade folkligt liv som en fritidssysselsättning. Vid denna tid kom våra första folkdanslag av modernt snitt till.
En så kallad nationaldräkt framtogs i början av 1900-talet för dem som saknade eller inte ville bära hembygdens dräkt. Den kallas Sverigedräkten och fanns i flera färger både för män och kvinnor. Det är i stort sett bara den blå kvinnodräkten som har överlevt tills nu.
Av de dräkter som idag används som högtidsdräkter hade tidigare Ungdomsringen (idag Folkdansringen) och hemslöjdsaffärerna så gott som monopol på dräkternas utseende och hur den skulle bäras. Vi vet idag från bl a bouppteckningar att variationen var stor.