Senast uppdaterad 2012-11-22;lätt redigerad 2017-01-25
Vad
är folkdans? - om folkdansens historia mm.
Vi i Göteborgs Folkdansvänner dansar en blandning av ungefär
lika delar av: folkdans, folklig dans och gammeldans.
Vad menas då med dessa termer? För att få grepp om vad dessa termer
står för och folkdansrörelsens historia får vi gå tillbaks i tiden
2-300 år.
Under 1700-talet dansades det både i högreståndsmiljöer och bland
allmogen, men danserna skiljes åt en del. I högreståndsmiljöerna
dansades bl a kadriljer danser som kommit från Frankrike – det land som
på den tiden hade störst inflytande över kulturen i Europa. Allmogen
dansade under denna tid också kadriljer som hade spritt sig till dem,
men också pardanser av äldre ursprung som kommit till oss från bl a
Polen – t ex polskor.
Början av1800-talet:
I början av 1800-talet uppstod i Stockholm, och inte minst inom hovet,
ett stort intresse för folklig kultur -allmogens kultur. Detta intresse
hade kopplingar till nationalistiska strömningar i kulturlivet som i
sin tur var början till ”den nationalromantiska vågen” . Man kan läsa
mer om nationalromantik på http://sv.wikipedia.org/wiki/Nationalromantik
. Det yttrade sig bland mycket annat i att personer reste ut i landet
på dokumentationsresor. Under dessa resor dokumenterades – upptecknades
- bl a danser som dansades ute i bygderna – folkdans - men också musik
som spelades – folkmusik – och de praktfulla högtidskläder –
folkdräkter- man träffade på. Resorna gick bl a till Dalarna,
Hälsingland och Sörmland – bygder där dessa yttringar av folklig kultur
– även kallat folklore - fortfarande levde.
I brist på moderna hjälpmedel såsom videofilmning och dagens
kommunikationer gick detta arbete dock trögt. Men arbetet fortsatte och
pågår i princip fortfarande, om än i andra former. Resultaten är idag
en ovärderlig kulturskatt.
Mitten och slutet av 1800-talet.
I Stockholm under denna tid blev det populärt att framföra folkdans och
folkmusik på scen där aktörerna var iklädda folkdräkter. Danserna
framfördes av skolade dansare. Men eftersom de danser man hade
upptecknat ute i bygderna kanske inte gjorde sig så väl på scenen, blev
det vanligt att man ”förskönade” dem. Det hände också att man
komponerade helt nya danser. Även musiken man hade upptecknat på
landsbygden förskönades med stämmor och annat. Även nykomposition ”i
folkton” förekom, den genuina folkmusiken var sannolikt något svår att
ta till sig för stockholmspubliken. Det gällde ju för teatrarna då som
nu att erbjuda föreställningar som lockade publik.
Den person som åstadkommit flest danser för sceniskt bruk, inspirerade
av danser som dansades på landsbygden hette Anders Selinder. Han var
balettmästare vid Kungliga Operan i mitten av 1800-talet. Mer läsning
om dessa saker finns på följande länk: http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/17738/1/gupea_2077_17738_1.pdf
Under denna tid kom ett antal ”nya” danser till Sverige från främst
tyskspråkiga områden i centraleuropa – detta område hade vid denna tid
övertagit rollen från Frankrike som dominant för kulturlivet i Europa.
Mer om detta senare.
År 1880 bildades i Uppsala det första folkdanslaget i Sverige
Philochoros. Exempel på danser som Selinder och Philochoros skapade är
Daldans, Vingåkersdans, Gotlandskadrilj, Fryksdalspolska och
Fjällnäspolska. Det är dessa danser, (som vid det här laget har en
150-årig historia), man brukar benämna folkdans. Dessa med flera finns
beskrivna i en bok som brukar kallas för ”Gröna boken”. Denna bok som
kom ut för första gången år 1923 var länge den helt dominerande källan
till danser som folkdanslagen i Sverige dansade. Den kan idag i något
reviderad form köpas hos Folkdansringen
http://www.folkdansringen.se/riks/
Här är länkar till videoupptagningar av ett antal av våra mest kända
folkdanser.
Östgötapolska
Väva vadmal
Daldans
Västgötapolska
På Akademiska Folkdanslagets hemsida http://www.akademiskafolkdanslaget.se/
kan man hitta detaljerade beskrivningar till de flesta danser vi dansar
( och några till )
1900-talet.
Allt eftersom flera folkdanslag bildades ökade intresset för de genuina
folkliga danserna som delvis fortfarande dansades på landsbygden. Detta
gjorde att danser som upptecknades gick raka vägen till folkdanslagen
för att där hållas vid liv utan nämnvärd förvanskning. I detta
sammanhang var även sådana danser som inte gjorde sig på scen – bl a
pardanser intressanta. Exempel på danser som kommit till oss och andra
folkdanslag på detta sätt är Landskronakadrilj, Snurrebock från Järvsö
och Bingsjöpolska. Dessa danser brukar benämnas folkliga danser.
På 1960 och –70-talen ökade i sambans med bl a ”gröna vågen” intresset
för danser som upptecknats på landsbygden vilket resulterade i en
intensifierad våg av letande och upptecknande av danser och musik som
höll på att ”gå i graven”. Man hittade överraskande mycket inte minst
genom att intervjua äldre personer på ålderdomshemmen som i många fall
välvilligt berättade och visade efter bästa förmåga. En del av de
dansbeskrivningar som tillkom under detta arbete sammanställdes i en
bok som brukar kallas för ”Blå boken” som kom ut år 1971. Det finns
även en Blå bok med musik.
En term till som det finns anledning att förklara närmare är
gammeldans. Den uppstod under början av 1900-talet och är ett gemensamt
namn på de pardanser som kom till oss söderifrån under andra halvan av
1800-talet och som dominerade våra dansbanor fram till 1920-talet. På
1930-talet uppstod ett behov att särskilja dessa danser som då (något
felaktigt) ansågs vara de urgamla svenska danserna från de nya
amerikanska danserna och musiken till dem - fram för allt jazzen.
De gamla danserna – Gammeldanserna - man brukar prata om är Vals,
Schottis, Hambo och Polka. Ibland räknas även Mazurka, och Snoa dit.
(Hambon och Snoan kom dock troligen inte söderifrån). Musiken som
används till gammeldans framförs ofta på dragspel – ett instrument som
tog över efter fiolen som dominerande instrument för den folkliga
dansen under andra halvan av 1800-talet. Gammeldansmusiken som ofta
framförs av en orkester utvecklades dock på egna vägar och blev ganska
snart en genre som skiljer sig från den (oftast äldre) folkmusiken.
Gammeldansen blev åter populär på 1970-talet.
Mer om gammeldans finns att läsa på följande länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gammaldans
Tiden kring millennieskiftet:
Denna tid kommer förvisso att bli lättare att beskriva när vi fått
distans till den. Några saker kan man dock skönja redan nu så här ”mitt
i”:
Det ena är att det stora intresset för folkdans som blommade upp på
1970 och –80 talen avtog under 1990-talet och är fortfarande
jämförelsevis lågt.
Det andra man kan skönja är att det intresse som finns för folkdans,
folklig dans, gammeldans, folkdräkter och folkmusik har en något
annorlunda karaktär än i tidigare epoker. Dessa har – och har alltid
haft - paralleller till förändringar i samhället i stort. T ex har man
på senare tid tonat ner det provinsiella – man söker inte så mycket
efter skillnader mellan t ex musik från närliggande bygder. Man
intresserar sig mer för likheterna med musiken från andra regioner,
tidsepoker och stilar, men allra mest för att njuta av att framföra
eller lyssna på musiken. Paralleller finns när det gäller dräkter och
danser...
Man har också tonat ner uppvisandet av t ex folkdans och betonar
istället dansglädjen i högre grad. Vi konstaterar idag förnöjt att
dansglädjen är främsta anledningen till att vi håller på. Att vi på
samma gång upprätthåller ett kulturarv gör ju inte saken sämre.